Den fröjdfulla ishockeyn

Sport är något jag gärna konsumerar, antingen genom att utöva den själv eller titta på den live eller på tv. Det är underhållning på hög nivå, och den idrott som jag tycker är allra roligast att beskåda är helt klart ishockeyn. Det finns ingen annan idrott som riktigt kommer upp i samma nivå av teknik, skicklighet och delikatesser, samtidigt som det baseras på snabbhet, hårdhet och tuffa tag. Kombinationen av detta gör ishockey väldigt underhållande och ju mer man tittar på det, desto mer är man fast i intresset. Så roligt är det faktiskt.

Det som också får mig att gilla ishockey mer än någon annan idrott är själva ishockeyspelarna. De känns väldigt jordnära och säkra i sig själva, med en ödmjukhet som är svår att hitta hos exempelvis fotbollsspelare. Som det ser ut idag är fotbollsspelare väldigt tråkiga och ger tråkiga svar på intervjuer, medan ishockeyspelare gärna skämtar, lever rövare och skrattar gott i intervjusituationer. Det måste vara en plåga att intervjua fotbollsspelare, samtidigt som det måste vara en dröm att intervjua ishockeyspelare.

Sammantaget blir det en helhet som är fröjdfull att titta på. Och det är dessutom extra spännande om det hittar dig ett lag att följa och heja på genom säsongerna. Det är lätt att investera känslomässigt i det laget, och bara det är en ytterligare anledning till att du, redan nu, borde upptäcka det fina med hockeyn och vad den kan göra för din underhållning! Själv vågar jag gärna sticka ut hackan och påstå att Djurgården, mesta mästarna, är Sveriges bästa lag!

Vikingarna

Skulle man sammanfatta Vikingarna som ett band så finns det egentligen ingen annan beskrivning är kanske det största, till antalet, band i Sverige. Under Vikingarnas flagg har nämligen väldigt många artister seglat, och det finns väl (som vanligt) en ljusare fyr bland artisterna. Som vanligt handlar det om bandets sångare och i det här fallet Christer Sjögren. Bandet grundades ursprungligen 1957 i Arvika, Värmland, med var inte förens 1978 som Christer Sjögren anslöt sig till gruppen, efter att Stefan Borsch lämnat bandet. Vikingarna har hetat olika saker genom åren, och först 1960 var namnet bekräftat genom skivbolaget EMI.

Vikingarna är inte längre ett aktivt band, utan har lagt ner sin verksamhet och gjorde det så sent som 2004. För att avsluta det hela så höll de en avskedskonsert, med så många medlemmar som möjligt på plats, och det kommer 7 000 personer den dagen för att tacka Vikingarna för den långa och trogna tjänst som de gjort för den svenska musikscenen, och framför allt dansbandsscenen.

Det som mest kännetecknar Vikingarna, förutom den härliga värmländskan och de många olika instrumenten, är att deras skivor följer samma namn i en lång serie där huvudbudskapet är Kramgoa Låtar. Och det går väl knappast att påstå något annat än att Vikingarna har spelat just väldigt kramgoda låtar genom åren. Innan de la av lyckades det komma upp i 27 olika skivor, titulerade enligt ovan, och avslutade karriären med skivan ”Bästa kramgoa låtarna”, som följts upp av ytterligare samlingsalbum. Vikingarna kommer att saknas, men deras låtar kommer för alltid att finnas kvar.

Dansbandsveckan i Malung

Som ni säkert vet så är Sverige ett väldigt festivaltätt land. Det finns mängder av olika festivaler, och många av dem har historiskt sett varit väldigt välfyllda med musiktörstande människor. De allra största festivalerna har exempelvis varit Hultsfred, Arvika och Peace & Love, festivaler som numera är nedlagda. I dess kölvatten har istället Way Out West, Summerburst och Bråvalla. Det är också vanligt att festivaler är väldigt nischade och en sådan är Dansbandsveckan i Malung, Dalarna.

Dansbandsveckan i Malung är något alldeles extra för alla de människor som dels älskar att dansa och dels älskar dansband. Här samlas varje år eliten inom den svenska dansbandsscenen för att underhålla alla danssugna människor som hittat till ett av Dalarnas många smultronställen. Det här är en festival som år efter år växer i popularitet och de slår nya rekord för varje år som festivalen arrangeras. Det är dessutom en plats som inte alls är fylld av människor ur den äldre generationen, snarare är det en härligt och frisk blandning mellan de båda där generationer av människor samlas under ett och samma syfte och lär känna varandra. Det är kanske det finaste med hela veckan, och något som jag personligen lägger mycket värde i.

Dansbandsveckan är platsen att befinna sig på varje sommar för den som verkligen älskar allt som har med musiken att göra och människorna omkring dem. Det är också möjligt att besöka veckan utan att nödvändigtvis vara ett fan av musiken, det går precis lika bra att besöka Malung enbart för upplevelsen och sällskapet med positiva, härliga människor.

Långfärdsskridskor

Vissa aktiviteter som hör vintern till är väldigt ovanliga i södra delarna av Sverige, och en av dem är helt klart långfärdsskridskor. Det är nämligen så att det krävs en viss del förutsättningar för att det ska vara möjligt, och framför allt säkert, att åka långfärdsskridskor och det grundläggande kravet är naturligtvis att det finns en is som håller för måttet. Det är betydligt vanligare att sjöar och vattendrag är täckta av bärbar is under vinterhalvåret, av den enkla anledningen att det är kallare i norr än i söder. Det är nog inte många skåningar som åker långfärdsskridskor i Skåne, men i Dalarna, Härjedalen och uppåt är det både lätt och lättillgängligt.

Ni som inte har provat på det har verkligen missat något, så om ni bor i södra delarna av Sverige så rekommenderar jag er en vintertur uppåt i landet där ni ger er själva tillfället att prova. Det är en känsla som på många sätt är svårslagen, och bara veta om att det du gör är att åka skridskor på en helt istäckt sjö är nervkittlande. Det är svårt att inse att det under en finns flera meter av djupt vatten, så av den anledningen är det såklart också viktigt att ha med sig nödvändig säkerhetsutrustning när du beger dig ut på isen.

Långfärdsskridskor kan gå väldigt snabbt, eller enbart vara en härlig tur en kall, vacker vinterdag med familjen där ni fikar längs vägen. Jag fastnade för det direkt jag provade det, och det är väl inte direkt njutbart att åka i stormväder, men när solen är framme är det värt varenda skär du tar.

Sven-Ingvars

På många sätt känns det som att det var hos Sven-Ingvars som dansbandsvågen började. Bandet grundades redan 1956 i Värmland, närmare bestämt i en liten ort utanför Grums vid namn Slottsbron. Det som var lite annorlunda med Sven-Ingvars var att de inte enbart sysslade med dansband från början, utan också pop och rock. De var tre stycken från början, med Sven-Erik Magnusson på sång, gitarr, klarinett och saxofon och Ingvar Karlsson på dragspel och elgitarr i spetsen. Precis som för så många andra dansband är det sångaren som är frontfigur i bandet och de flesta förknippar nog Sven-Ingvars just med Sven-Erik Magnusson.

Sven-Ingvars har extremt många populära låtar bakom sig, och det har gjort att de innehar andraplatsen för flest antal låtar på Svensktoppen. Den absolut största perioden i deras karriär var under 60-talet, en tid som genererade mängder av stora hits och lyfte dem till nationalikoner, med flickidolsstatus som följd. Detta fick dem till slut att satsa på en film under 70-talet, något som inte mottogs speciellt väl och därmed började nedgången.

Efter en tid borta kom Sven-Ingvars tillbaka med besked under 80-talet och växte till sig ytterligare under 90-talet för att hitta sin givna plats i den svenska musiken. Bandet är fortfarande aktuellt än idag och har tilldelas mängder av priser genom åren, bland annat har de fått medaljer från kungahuset för lång och trogen tjänst i den svenska musikindustrin. Man ska inte heller glömma försäljningssuccéerna för deras skivor, och att de samtidigt belönats med flera olika Grammisar.

Lasse-Stefanz

Sveriges just nu största dansband är utan tvekan Lasse-Stefanz. Det är ett band som har en lång historia då de grundandes redan 1967 och bandet, som så vanligt är när det gäller dansband, kretsar kring en huvudperson utåt. Då är det som vanligt sångaren och i Lasse Stefanz fall heter han Olle Jönsson, och de flesta har nog ganska bra koll på vem han är. Från början hade han den unika kombinationen av att vara både huvudsångare och trummis, men för några år sedan lämnade han platsen bakom pukorna och steg fram och stod enbart för sången. Trumpinnarna lämnades över till Gunnar Nilsson 2005.

Lasse Stefanz har också varit sina fans och bandmedlemmar trogna under väldigt många år. Det var inte förens 2011-2012 det skedde stora förändringar inom bandet, tre av ursprungsmedlemmarna lämnade bandet och ersattes av andra. De enda som är kvar från början är Olle Jönsson på sång, samt Christer Ericsson på gitarr, som visserligen inte var med precis vid starten, men kom in i bandet redan 1969. Det som kanske är mest intressant med bandet är att Olle Jönsson inte har gett namn till bandet, utan det är istället grundmedlemmarna Lars Sigfridsson och Stefan Roslund (som enbart var med till 1970) som är upphovsmakarna till Lasse-Stefanz.

Genom åren har Lasse-Stefanz haft enormt många hitlåtar, som bland annat toppat Svensktoppen flera veckor i rad. Även de har varit med i Melodifestivalen, och är samtidigt ett band som fortsätter sin resa inom dansbandsvärlden. De är därmed ett av få band som har överlevt från den klassiska tiden.

Nya möbler till köket

Köket verkar på något märkligt sätt alltid vara i behov av renovering eller någon form av förnyelse. Jag har märkt att jag lätt tröttnar på hur mitt kök ser ut, och ska jag vara ärlig så har jag nog heller aldrig lyckats få till det på ett tillräckligt bra sätt för att jag ska vara nöjd med slutresultatet. Jag har gjort lite fläckvisa förändringar här och där, efter att den stora renoveringen ägde rum för några år sedan, men jag får aldrig till det och det är väldigt frustrerande i det långa loppet. Jag har kommit fram till vad det är jag måste göra, det enda sättet att få till det på ett bra sätt. Det är helt enkelt att riva ut alltihop som går att riva, och börja om på nytt.

Möbler i köket
Möblerna i köket just nu.

Det gäller framför allt möblerna. Som det ser ut idag har jag några designmöbler, som är så avskalade som det bara går att bli, för att passa den övriga stilen i köket. Men när du bott med sådana produkter ett tag så tröttar man, och det är inget speciellt eller unikt med den överhuvudtaget och att de dessutom blir en förlängning av det avskalade gör att det inte heller ger något själ till köket, utan snarare enbart handlar om att försöka efterapa något du förväntas ha, istället för att ha det du verkligen tycker om.

Därför blir de nya möblerna som jag plockar in betydligt mer färgglada, och jag är inte obekant med att välja på second hand-alternativ, för det går att fynda riktigt vackra saker där. Möblerna får helt enkelt bryta av tristessen som finns i köket just nu och ge det mer fyllighet. Förhoppningsvis går mina planer i lås och jag kan få möjligheten att trivas i mitt kök.

Thorleifs

Thorleifs är ett av de mest klassiska dansbanden i den svenska historien. De har funnit länge, och grundades redan 1962 i Norrhult. Det tog ett tag för dem att slå som band, omkring tio år innan de blev riktigt populära. Detta klassiska dansband gjorde precis som så många andra dansband gjort och fortfarande gör, nämligen att de hämtade inspiration till bandnamnet från bandmedlemmars namn. Inspirationen till Thorleifs hämtades från sångaren och ursprungsgrundaren Thorleif Torstensson. Thorleif har en klassisk ton på sin röst, som gjort honom känd och som gör det lätt att känna igen en låt från bandet. Dessutom är bandet mycket baserat på saxofoninfluenser, som Thorleif själv står bakom.

Att Thorleifs var populära kan knappast något förneka, för under 70-talet hade de omkring 200 spelningar per år, vilket är helt otroligt mycket. Mot slutet av karriären så spelade bandet inte lika mycket, men var fortfarande flitigt anlitade och var bland annat en av de som deltog i Melodifestivalen 2009. Dansband som Thorleifs är sina fans trogna, och det kan man tydligt se på hur ofta och gärna de ställer upp för att människor än en gång ska få njuta av deras musik. Thorleif som band är numera historia, men de höll på väldigt länge. Bandet gav som avskedsturné 2012, och det innebär att från start till mål så gick det hela 50 långa år. Det är inte utan att jag måste erkänna att jag kommer att sakna Thorleifs och den härliga saxofonen. Förhoppningsvis så kanske de dyker upp i andra sammanhang.

Välkommen till min blogg!

Det här ska bli en spännande utmaning som jag ger mig in på, att skriva om dels mig själv men också musiken som jag älskar allra mest. Dansbandsmusiken hör kanske inte till den mest uppskattade i bredare kretsar, men den har fortfarande sin fanskara på många platser i landet, och det är en musikstil som faktiskt överlevt ett par generationer. Vi är fortfarande väldigt många som uppskattar det den har att ge oss, och det kommer nog aldrig att sluta vara så, eftersom allt fler faktiskt upptäcker vilken bra musik det är, inte enbart att lyssna på utan också att umgås och dansa till.

Det är kommer också att bli en blogg som inte enbart handlar om dansband, även om mycket av utrymmet kommer att vigas åt det. Det kommer också bli berättelsen om mig själv, och vad mitt liv innehåller. Vet inte om det kanske är ganska högtravande att lyfta sig själv till en nivå där ens eget liv blir ett av de viktigaste ämnena att diskutera, men om jag förstått det hela rätt så är det precis det som bloggar handlar om, nämligen att verkligen bjuda på sig själv. Jag ska göra mitt allra bästa för att leva upp till de premisserna, men det är inte helt säkert att det resulterar i det som ni normalt är vana vid från bloggförfattare.

I vilket fall, det här är jag och ni får ta mig som jag är och för det jag skriver. Jag tror fortfarande att det kommer finna mycket intressant som ni kan läsa om och ingen skulle bli gladare än jag om ni lämnade en kommentar!